hieu

Hem » Blogg » “Hälsoväxlingen” får kritik från alla håll

“Hälsoväxlingen” får kritik från alla håll

Upplagt den
Remisstiden har nu gått ut för regeringens förslag om "hälsoväxling", "sjukskatt", "medfinansiering" eller vad man nu vill kalla det. Och remissinstanserna är starkt kritiska. Förslaget går i korthet ut på att arbetsgivaren ska betala 25% av sjukpenningen från dag 90 i sjukskrivningen. Detta växlas mot en liten sänkning av arbetsgivaravgiften. Vissa grupper med skyddade anställningar undantas och småföretagare skyddas av ett fribelopp som motsvarar kostnaden av en sjukskriven anställd under ett år. Kritiken mot förslaget kommer både från arbetsgivarsidan och från arbetstagarsidan. Oron gäller framför allt att arbetsgivare inte kommer att våga anställa, och framförallt inte våga anställa personer med sjukdomsbakgrund. Dessutom medför förslaget, om det genomförs, en stor osäkerhet för arbetsgivarna som kan drabbas av höga kostnader som är svåra att påverka. DN har gjort en sammanställning av kritiken från remisserna. På Svenskt näringslivs hemsida kan man dessutom läsa spaltkilometer med utgjutelser från upprörda arbetsgivare. Själv tycker jag att den intressantaste kritiken är:
  • Selektionseffekter på arbetsmarknaden av liknande regeländringar. Denna oro har belägg av en del forskning, vad jag förstår.
  • Medfinansieringen från Göran Perssons tid hade ingen effekt på sjuktalen, enligt utvärderingen som gjordes då 2005. Jag har dock inte sett någon sammanställning på hur det aktuella förslaget liknar eller skiljer sig från reglerna som gällde då.
Jag har också stor förståelse för argumenten att sjukskrivningarna redan kostar massor för arbetsgivarna, framför allt i förlorad produktion, och att det nya förslaget blir att lägga sten på börda. Ändå verkar det ju som att få faktiskt i praktiken räknar på det sättet. Man är van vid dessa kostnader och har inte panik över dem. I offentlig sektor är det redan budgeterat för mängder med vikarier. Det här med vårdköer som gör att sjukskrivningen drar ut på tiden mer än 90 dagar skapar förstås också en flagrant orättvisa för arbetsgivare som får ökade kostnader. Där skulle det vara intressant att få siffror på hur ofta det är så. Minst relevant tycker jag är den kritiken som säger att arbetstagare blir sjuka av sitt privatliv och att det därför är orimligt att arbetsgivaren ska ha ansvar. Ja, tills vi får fungerande hubbotar är arbetstagare människor med privatliv på gott och ont. Det får vi nog leva med och jobba på med rehabiliteringen oavsett vad orsaken till sjukdom är. Att klaga på det känns ungefär lika meningsfullt som att klaga på vädret.