hieu

Hem » Blogg » Debatt: Utbildning viktigare än rehabplan!

Debatt: Utbildning viktigare än rehabplan!

Upplagt den

Här kommer ett gästinlägg angående regeringens förslag "Förstärkt rehabilitering för återgång i arbete" som nu är ute på remiss:

Tidiga rehabiliteringsåtgärder kräver bättre kompetens! All sjukfrånvaro, som berör anställda, handlar om frånvaro från en arbetsplats. Detta innebär inte att det är arbetsplatsen som orsakat frånvaron. Men arbetsplatsen påverkas! Frånvaron innebär produktionsbortfall som skapar problem och påverkar verksamhetens ekonomiska resultat negativt. Det finns därmed ett starkt ekonomiskt men också personalpolitiskt incitament för arbetsgivare att vidta åtgärder för att hålla sjukfrånvaron på en låg nivå. Genom förebyggande insatser eller genom att fånga upp tidiga signaler om ohälsa samt tidigt sätta in åtgärder kan sjukfrånvaron påverkas. Om ett sjukfall ändå inträffar finns en stor del av den väsentliga informationen på arbetsplatsen. Medarbetaren vet själv varför hen inte kan arbeta i sitt vanliga arbete eller annat tillfälligt arbete som arbetsgivaren kan erbjuda. Den skriftliga försäkran, som arbetsgivaren enligt lag kan kräva att medarbetaren skall lämna, är kanske det viktigaste underlaget för att få igång en diskussion om behov av rehabilitering. Denna information skall sedan styrkas och kompletteras av läkarintyget dag 8. Sjukfrånvaroprocessen startar på arbetsplatsen! Inte dag 8 hos läkaren. Ett stort problem är dock att det ute på arbetsplatserna saknas kompetens för att arbeta förebyggande, fånga upp tidiga signaler och agera tidigt. I en promemoria från Socialdepartementet (Ds 2017:9) finns förslag om ”Förstärkt rehabilitering för återgång i arbete.” Huvudförslaget i promemorian är att om ett sjukfall förväntas pågå längre än 60 dagar skall arbetsgivaren tillsammans med arbetstagaren senast dag 30 ha tagit fram en plan för återgång i arbete. Förslaget innebär också att det nuvarande ”arbetsplatsnära stödet” skall förändras och resurserna riktas mot arbetet att ta fram en plan för återgång i arbete. För att återgå till min inledning så är min åsikt att det viktigaste Regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter nu kan göra är att genomföra en bred utbildningssatsning som i första hand riktar sig mot 1:a linjens chefer och skyddsombud. Med stöd av HR-personal och Företagshälsovård kan chefer och skyddsombud arbeta förebyggande men också fånga upp tidiga signaler och vidta åtgärder. Förhoppningsvis kan åtgärder i många fall sättas in innan någon sjukfrånvaro inträffat. Men dessutom behövs kunskap om hur sjuklönelagen skall tillämpas. Att tidigt skapa en dialog mellan arbetsgivare och medarbetare är en grundläggande förutsättning för en effektiv rehabiliteringsinsats och återgång i arbete. Det är viktigt att redan i det tidiga skedet dokumentera alla åtgärder och samtal. Därmed får man ett underlag för att senare vid behov ta fram en mer systematisk plan för återgång i arbete. Jag vänder mig inte mot förslaget som finns i Ds:en. Men förslaget kommer inte få någon effekt om man inte samtidigt satsar på en bred kompetensutveckling. Och detta får inte bara bli en tillfällig utbildningskampanj utan måste ligga fast så att även nya chefer får samma grundläggande utbildning. Försäkringskassan har enligt Socialförsäkringsbalken ett samordnings- och tillsynsansvar över rehabiliteringsverksamheten. Enligt lagen är det i nuläget Försäkringskassan som efter samråd med den försäkrade och arbetsgivaren skall upprätta den formella planen för återgång i arbete. Tyvärr fungerar i nuläget Försäkringskassans kontakter med arbetsgivarna mycket dåligt. Man hinner inte med avstämningsmöten i den omfattning som det skulle behövas. Försäkringskassan har för lite arbetsplatsfokus i sitt arbete. Om vi skall få igång arbetsgivarna tidigt måste Försäkringskassans arbete bli mer aktivt och arbetsplatsinriktat samt innebära fler personkontakter med arbetsplatserna. Inte bara formella brev eller per telefon. Dessa frågor berörs väldigt lite i Ds:en, vilket är en stor brist. Försäkringskassans arbetssätt måste förändras och resurser måste tillföras så att man har möjlighet att ha avstämningsmöten i god tid före dag 90. Om kompetensen på arbetsplatserna höjs, åtgärder sätts in tidigt och det finns en bra dokumentation. Då finns ett bra underlag för Försäkringskassan att arbeta med. Men då måste Försäkringskassan ha tid att i lugn och ro sitta ner med den försäkrade och arbetsgivaren och lägga fast hur rehabiliteringsarbetet skall fortsätta. Detta kräver ett förändrat arbetssätt och en ordentlig arbetsinsats inte bara 20 minuter som anges i Ds:en. De senaste åren har vi fått ytterligare en roll i rehabiliteringsprocessen nämligen sjukvårdens rehabiliteringskoordinatörer. Det är positivt att sjukvården riktar in sig på arbetsplatserna men det måste också bli fokus på arbetsförmåga och inte sjukdom. Vad kan medarbetaren utföra på jobbet trots sjukdomen. Men koordinationsrollen måste förtydligas. Inte minst i förhållande till Försäkringskassans roll. Är det koordinatorn från sjukvården som skall ge arbetsgivaren stöd att ta fram en rehabiliteringsplan eller är det Försäkringskassan. Det måste finnas en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika rollerna! Sammanfattningsvis anser jag att en satsning på utbildning av 1:a linjens chefer och skyddsombud är en nödvändig åtgärd om vi vill få ner sjukfrånvaron. En bättre kompetens är också en grund för att arbetsgivarna skall kunna ta på sig uppgiften att ta fram rehabiliteringsplaner. Dessutom måste Försäkringskassans arbetssätt förändras och riktas mot arbetsplatserna. Resurser måste tillföras så att Försäkringskassan kan genomföra avstämningsmöten i god tid före dag 90. Om inte dessa åtgärder sätts in så kommer förslaget om att arbetsgivarna skall upprätta en plan för återgång i arbete bli lika misslyckat som när arbetsgivarna tidigare skulle lämna in en rehabiliteringsutredning. Detta fungerade varken hos arbetsgivarna heller hos Försäkringskassan. Det behövs ett förtydligande av ansvaret i rehabiliteringsprocessen. Om arbetsgivaren skall ta fram en rehabiliteringsplan. Vad händer då med den rehabiliteringsplan som Försäkringskassan i nuläget har ansvaret för att ta fram enligt Socialförsäkringsbalken? Vilken roll skall sjukvårdens koordinator ha? Det finns många frågor som hänger i luften och som inte alls berörts i Ds:en. Jan-Åke Brorsson Konsult Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar janake_bred